måndag, maj 30, 2005

Lite kort å gott om tankesätt

Jag förstår inte hur man tänker ibland. Idag läste jag i Metro om en yrkesofficer som hade våldtagit och strypt sin flickvän för att hon ville göra slut. Hur fan tänker man? hur ser tankekedjan ut: "Va? Göra slut med mig? Ingen gör slut med mig! Oj, nu spratt det till i brallan- hur göra? Jo, nu fick jag en bra idé....". Fy för våldtäkt. Kan inte för mitt liv förstå hur man kan tycka det är upphetsande; halva grejen med det sexuella är ju att man är två om det. Annars kan man ju sitta själv hemma och göra vad man vill, men våldtäkt? Nej, skäms!

Jag förstår inte hur man tänker ibland. Om ngn såg agenda så såg ni också Bo Svensson. Detta intelligenta fenomen in HD. Hans bortförklaring var kanske höjdpunkten på en för honom vecka i rampljuset. Han förklarade sina fadäser med att han var Göteborgare. Det är ju jag med. Två saker; Det första är att inte ta ansvar för det man säger. Det andra är att han kan inte göra en ordentlig ursäkt, utan måste dumförklara oss Göteborgare. Som om vi inte skulle förstå allvaret i en sån situation. Jag känner mig uthängd. Göteborgare är ju då uppenbarligen riktigt korkade. Galghumor sa Bill. Humor i galgen, sa Bull. glöm det, säger jag.

Jag förstår inte hur man tänker ibland. Zlatan, denna fantastiska underhållare, är ute och cyklar igen. Eller kör om man nu vill. Han ska, enligt Aftonbladet, försökt köra på en av deras reportrar. Zlatan- don´t be som cranky. Du är en offentlig person. ta det. Du ville nå frmagång och Fame. Ta det. Svälj det. Media älskar att hata dig. du behöver inte försöka ta livet av alla som inte tycker som du; med skallen eller bilen. Jag undrar hur Zlatan tänkte " jao, jao eiii jou Koungen, flö po di!"(försök till översättning från skånskan...). nä skärp dig Zlatan. Det är ju bara pinsamt. Som ett litet barn nästan.

vet ni förresten varför Zlatan är så cranky? För att någon har "Zlatt han". Kul va?

//Simon

3 Comments:

Blogger Tommie Nygren said...

Eftersom du inte förstår varför våldtäktsmän våldtar (det säger du själv) så kan du ju kanske ta och läsa på i ämnet? För jag är relativt säker, av det lilla jag läst, att tankekedjan inte ser ut som du beskriver den. Du kommer naturligtvis inte förstå en våldtäktsman mer för att du vet hur han tänker, eller åtminstone påstår sig tänka, men förutsättningarna blir bättre än om du fritt spekulerar om hur de tänker och sen avfärdar det som sjukt. Det reducerar också problematiken till enkel logik och rationellt tänkande, men folk som begår våldsbrott, våldtäkter och mord tänker inte nödvändigtvis rationellt, vilket man såklart förstår när man inser hur icke-rationell man själv är. Vi kan ju stå bredvid och säga "jag förstår inte varför" hur mycket vi vill, men först när vi frågar den som begick brottet "varför?" kan vi börja närma oss det. Jag tycker inte att du gjort det utan att du istället raljerar lite kring motivationen till våldtäkt och misshandel. Fenomenet handlar givetvis om att skaffa sig makt på bekostnad av någon annan, kanske av rädsla för att känna sig maktlös. Läs boken "En riktig våldtäktsman" av Katarina Wennstam t.ex. Jag har inte läst den själv men ska börja i dagarna.

1:31 em  
Blogger Simon R said...

Tommie. Jag är ganska säker på att den inte ser ut så heller. Det var ett uppenbart misslyckat försök till ironi. Det jag har svårt att förstå är saker som får personer att gå över en gräns som denna. Eller andra gränser. Jag kan ju bara utgå från mig själv. Och visst handlar exemplena om makt på ett eller annat sätt- bruk och missbruk av densamma. Jag tror ingen som begår ett våldsbrott tänker rationellt. Jag tror inte att det är så enkelt heller.

"En riktig våldtäktsman" är en av många bra böcker. Det finns fler. Många fler. Fast kloka kloka ord är från kloka kloka människor nog inte den enda lösningen.

9:24 em  
Blogger Tommie Nygren said...

All is cool. Ofta hugger man hårt, jag hoppas jag inte högg superhårt, men du gick inte i försvarsställning. Jag är också fascinerad av det som får en att gå över gränsen och hur hjärnan får ihop saker och ting vid den gränsen. Ta t.ex. ett fall jag läste om för ett par år sen där pojken ströp sin flickvän. Jag tänkte länge på det och undrade: fanns det ett ögonblick då han tittade i sin flickväns ögon och han insåg vad han höll på med men ändå fortsatte av skräck för konsekvenserna när hon anmäler honom för mordförsök? Hur hanterar en sån person ångesten efteråt? Sen undrar jag var kapaciteten till en våldtäkt på någon kommer ifrån, i en relation alltså. Jag tror inte jag har det i mig, jag skulle förmodligen ta livet av mig om jag gjorde något så hemskt mot en annan person. Jag kan inte ens läsa om våldtäkter utan att må dåligt...

9:24 fm  

Skicka en kommentar

<< Home