Bichattack

Näste man till rakning!Möt min kamrat Birchattack eller Albatrossen . Han har en vingbredd på fyra meter ( inte att han är så biffig- ÅNEJ- utan långa armar). Han bor i London, är kapitalist och hade när vi jobbade ihop en svårighet med ironi.

Han har i ett mail sagt att han till vårt jubileum "..lyckats skrapa ihop en tjej". Som svar på hur man gör det skrev han följande:

Man går igenom telefonboken på sina två gamla mobiler. Efter en delbläddrande och obehagliga påminnelser om dåtida fadäser/ångestladdandemöten/rena misstag m m så kan man (jag) konstatera att det finns i princip1-2 potentiella personer av telefonbokens påstådda 300 "kamrater".
Sen ringer man den första och får förnedrande veta att tjejen minsann har pojkvän och att "det vore sååå trevligt men det skulle bli lite fel...blablabla", ni hajar. Inget mer än 10 förlorade minuter, några kronor imobilräkning men än värre, ökad ångest.

Därefter smsar man den andra tjejen för att reducera sjunkna kostnader och ytterligare förnedring. Den här tjejen försöke jag ragga upp för cirka 4 årsen under en hel sommar (jag tävlade med min bästa kompis, ganska moget tycker jag för att vara 22 år gammal), vilket slutligen, efter en sjurättersmiddag a la 1500 SEK hemma hos mig ledde till lite tafatt tonårshångel i min säng och inget mer. Jag hade helt enkelt inte lyckats supa henne tillräckligt full antar jag. Jag tog henne kanske på brösten (utanför tröjan) men jag kommer inte ihåg riktigt. Därefter har vi varit kompisar.

Ganska oväntat tackade hon nu ja i alla fall, på SMS. Jag har inte pratat med henne än dock.Så lyder konsten att "skrapa ihop en tjej". Jag har varit stoltare överandra åstadkommanden i mitt liv.
I övrigt är jag ungefär som sist."

Ok. Va fint. Stort rentutav.
//Simon

Mannen med den gyllene hinken

När jag ändå är inne på det här med att såga kamrater kan vi lika gärna fortsätta med Hinken, eller Törnrosa om ni så vill.

We go way back- sen högstadiet. Och vi har festat en del ihop också. Eller ja, vi har varit på samma fester innan han somnat iallafall.

Hinken har en mycket intressant fest-dramaturgi:

- Vaknar vid slutet av förfesten.
- Halsar i sig öl/vin/sprit/det han kan komma åt för att komma ikapp alla andra.
- Somnar över en hink före alla andra.

Så ser en fest med hinken ut. Under tiden han är vaken måste jag tillstå att han kan vara enormt roande.

Vi ska ta ett exempel- Vi var uppe i Sälen några grabbar för ca ett år sen. På ena efterfesten satt vi och sjöng och spelade gitarr. Stampade takten. Klockan bör ha varit kring 0400. Dom i stugan under oss bankade tillbaka. Men dom var fel ute, så hinken rättade dom genom att taktfast stampa hårt i golvet. "Så HÄR ska takten vara". Sen somnade han. Över en hink.

Vi tar ett annat exempel, även detta i Sälen.
Hinken hade tänkt till när det gällde matbiten. Han hade köpt potatiskroketter. BARA potatiskroketter, inget annat att äta för fyra dagar. Okejdå. Visst.
Hinken hade efter dagen dessförinnan en del sviter. Han vaknade seeeent till förfesten. Såpass sent att vi nästan var på väg ut. Han klunkade några öl, och gjorde sig iordning.
När han sen kom hem, nästan sist av alla, var han ju sjävlklart hungrig. Han börjar krypa på golvet, sägandes saker ingen förstod kröp ihop under bordet och började äta kalla potatiskroketter. Sen somnade han över en hink.

Senast vi var ute i Sälen följde han samma mönster. Vakna sent, klunka i sig en massa sprit och somna. Men denna gången somnade han under efterfesten så en av grabbarna ansåg sig nödgad att släppa blöta papperstussar i ansiktet på honom. Då gjorde hinken det enda rätta. Gick in och la sig och sov i en säng. Över en hink.

Varför vi kallar honom för hinken? Ingen aning.
//Simon

Bakfullskjutsmardröm

Dags för nästa kamrat: Salle.
Salle är min semitiske broder- bara det att han är palestinier och jag är jude. Vi kommer överens.
Någorlunda.

Nåväl, jag och SalleBalle skulle ner till Götet. Vi skulle köra på en söndag kl 0645. Salle hade inget körkort.

Jag sa till Salle:
"- Gå för fan inte ut och partajja nu, du måste hålla mig sällskap när jag kör "Salle: "- Nejnej, klart jag inte gör. "

Jag ringer 0640 till Salle. Hänger utanför hans dörr. Han svarar yrvaket och bakfullt, jag frågar om han var ute och han skyller på Ludvika-Johan (han är en story för sig själv återkommer i ämnet). Jag suckar. Jaja, get ur ass out here. Salle är ute på fem. Han ser bedrövlig ut.
Vi kör. Salle luktar som en spritfabrik. Stannar till i Södertälje för att inhandla absolute 90´s med klassiker som Cést la vie och Haddaways dängor. Bra för moralen liksom.

Efter Nyköping ser Salle ut som om han ska gå under.

"- Är det ok om jag bara slumrar en liten liten stund?" frågar han ynkligt.
"- Visst, så länge jag får spela min höga musik så kan du slumra. Jag väcker dig. Lita på mig.", svarar jag.

Salle "slumrar"/sover/snarkar. Så, vad gör man, full av hämndlusta och elakhet?

Jag gillar volvobilarna. Dom där nya. Jag kunde höja basen till max:
" I am serious as Cancer when I say- Rhytm is a dancer". DUNKDUNKDUNK i högtalarna.
Det blir riktigt bra bas om man samtidigt minskar diskanten. Det var steg nummer 1.

En sak jag absolut inte gillar är stjärtvärmarna. Så jag satte på Salles. På max såklart. Och lät det vara så. Det var steg 2.

En annan sak jag föredrar är kall luft framför varm när jag kör. Den håller mig alert. Så jag sänker min sida av AC:s till 16 grader och höjer Salles till max (29-30 grader något sånt- whatever). Steg nummer 3.

Men, viktigt när man kör, är att man kontrollerar bromsarna. Otroligt viktigt att man, om nöd uppstår, kan tvärbromsa. Så jag checkade bromsarna lite då och då. Steg nummer fyra.

Salle vaknar/jag väcker honom ur hans törnrosa sömn. Vi är nu tre mil från götet, han har sovit ca 40 mil. Bollebyggd. Salle är hungrig. Jag med. Salle mår dåligt. Han känner sig varm och omtumlad i magen. Jag tar på mig att fixa käk.
Salle: "- Fan, ta bara en korv med ingenting på. "
Jag: "- Visst, korv med allt. Ska se vad som är färdigt. "
Väl inne i butiken (salle står vid bilen och känner efter lite väl mycket) frågar jag expediten om korvarna är färdiga.
"- Nej, 30 sekunder sen är dom klara."
Jag: "- Jaha, så dom är inte klara då.... Har ni sådana där Burger Bites?"
Han: "Jadå. En?"
Jag: "- Hehe, ja, en med allt på, släng på lite Bostongurka och Räksallad också.
När jag kommer ut rycker jag på axlarna åt Salle- lite som i "sorry, det var allt som fanns..". Han tittar på mig, uppgiven som en hundvalp. Steg nummer 5.

Han tar ett bett. Sen måste han gå och spy. Mission accomplished, thank u and gooooooodnight!

Summakardemumma: Åk inte bil bakfull med mig. Det slutar med en begagnad burgerbite med allt på i buskarna bredvid en mack i Bollebyggd.

//Simon- elak . Ibland.

En konversation om jubileumsfesten

Jag träffade manschettsknapps-mike för några dagar sen. Vi tillhör samma obskyra kamratförening, som enligt vissa medier påstås dels styra Sverige men också urholka demokratin i Sverige. Lång historia. Hursom- vi firar 20 årsjubileum i november. Och det är alltid en massa gnäll om allting- hur ska servetterna vikas, vem ska hälsa välkommen, hur ska inbjudan se ut etcetera. Nu, denna senaste diskussionen som jag hörde, var om klädvalen.

Vad ska det stå på inbjudan? Black tie? Frack? Smoooking?

Danderyds- manschettknapps-Mike ville ha Frack. Det är fiiint. Frack. Det är stil det. Och stil ska vi ha. Och fint ska det va.

Nu fick inte DMCHKS-Mike det han ville ha. Det blev "mörk kostym". Mike var således förbannad när jag träffade honom.

Mike: "- Jävla Bolsjeviker! Klart som fan man har FRACK på ett jubileum. Jävla Proletärer!"
Jag: "-Ja, jo, iofs, Frack är ju fint och så men...."
Mike: "- Så jävla typiskt kommuniskollektivet ´nä, vi vill att det ska vara tjänstemannaarbetskläder, ja deet är fiiint´... Bara för att Lars Ohlys skulle kunna komma.
Jag: "- Men kostym är ju iofs också fint..."
Mike:"- Allvarligt talat. Jag känner inte en jävel som inte har Frack. "
Jag: "- Jag har ingen fr...."
Mike: " -Vilken normal männischa (uttalades så) har inte en frack hemma? Alla har väl en frack? Det är samma sak som att alla har ju skjortor?!"

Mike fortsätter ett tag och sen ber han mig att ´vi håller den här diskussionen mellan oss´ med ett leende på läpparna att han precis sagt för mycket. Jag avger mitt löfte- visst, jag ska inte prata med någon om detta.

Blogga- är det samma sak som att prata? I så fall är jag illa ute.
Sorry Mike. Du har ju ändå både manschettknappar och Frack. Det går ingen nöd på dig va?

//Simon

Ferdinand vs. Eken

Jag tänkte fortsätta avverka ämnet mystiska kamrater. Turen har kommit till den wilda eken eller Stoffe om ni så vill.

Alltså- Wildoak- som jag kallar honom i smyg- är den moderna mannens Dr Jekyll och Mr Hyde. Ena stunden är han hur seriös som helst, diskuterar sitt grymma jobb som han säkert drar in 30 lax per dag på emissioner, kollisioner, implosioner eller vad det nu heter- å andra sidan är han mest full och brottas med poliser.

Det var en händelse som utspelade sig i Götlagöttlaborg, denna fantastiskt inspirerande stad. Vi var ju ett par grabbar som var nere. Lördagkvällen, samma kväll som stickyfingers-incidenten, besökte tre herrar, däribland Wildoak, ett ställe som heter Diamond Dogs på avenyn. Detta ställes starkast lysande stjärna är att dom har 3-1 fram till kl 23, något som inte gjorde saken bättre för herrarna dessvärre.

Inne på stället finns det bås, hästskoformade sådana. Kung Larsson satte sig vid ett sällskap YO flörtade med en tjej och kvar var WILDOAK. Vad skulle denne mycket korrekte och belevade man ta sig till? var skulle han sitta- kung Larsson hade tagit den enda och sista platsen i sällskapet...

Så vad gör vår man WILDOAK?
Han börjar nynna på en melodi. Tränger sig runt detta hästskoformade bås. Slutar nynna. Sätter sig. Sällskapet , utom Kung Larsson, lämnar. Summakardemumma: WILDOAK har ett helt bås för sig själv. Och kung Larsson. Mission accomplished.

Men vad var det för knep han använde? Jag frågade honom.
"- Fan, hade dom aldrig lekt hela havet stormar?" svarade han.
"- Vaddå, spelade dom musik i högtalarna?", frågade jag.
"- Nej, det ju jag som skötte den biten. Och dom följde ju inte ens reglerna.Man får ju inte sitta ner under tiden musiken går igång..." fortsatte WILDOAK.

Hela havet stormar. Ingen dum idé när du behöver en sittplats.

//Simon