Bakfullskjutsmardröm

Dags för nästa kamrat: Salle.
Salle är min semitiske broder- bara det att han är palestinier och jag är jude. Vi kommer överens.
Någorlunda.

Nåväl, jag och SalleBalle skulle ner till Götet. Vi skulle köra på en söndag kl 0645. Salle hade inget körkort.

Jag sa till Salle:
"- Gå för fan inte ut och partajja nu, du måste hålla mig sällskap när jag kör "Salle: "- Nejnej, klart jag inte gör. "

Jag ringer 0640 till Salle. Hänger utanför hans dörr. Han svarar yrvaket och bakfullt, jag frågar om han var ute och han skyller på Ludvika-Johan (han är en story för sig själv återkommer i ämnet). Jag suckar. Jaja, get ur ass out here. Salle är ute på fem. Han ser bedrövlig ut.
Vi kör. Salle luktar som en spritfabrik. Stannar till i Södertälje för att inhandla absolute 90´s med klassiker som Cést la vie och Haddaways dängor. Bra för moralen liksom.

Efter Nyköping ser Salle ut som om han ska gå under.

"- Är det ok om jag bara slumrar en liten liten stund?" frågar han ynkligt.
"- Visst, så länge jag får spela min höga musik så kan du slumra. Jag väcker dig. Lita på mig.", svarar jag.

Salle "slumrar"/sover/snarkar. Så, vad gör man, full av hämndlusta och elakhet?

Jag gillar volvobilarna. Dom där nya. Jag kunde höja basen till max:
" I am serious as Cancer when I say- Rhytm is a dancer". DUNKDUNKDUNK i högtalarna.
Det blir riktigt bra bas om man samtidigt minskar diskanten. Det var steg nummer 1.

En sak jag absolut inte gillar är stjärtvärmarna. Så jag satte på Salles. På max såklart. Och lät det vara så. Det var steg 2.

En annan sak jag föredrar är kall luft framför varm när jag kör. Den håller mig alert. Så jag sänker min sida av AC:s till 16 grader och höjer Salles till max (29-30 grader något sånt- whatever). Steg nummer 3.

Men, viktigt när man kör, är att man kontrollerar bromsarna. Otroligt viktigt att man, om nöd uppstår, kan tvärbromsa. Så jag checkade bromsarna lite då och då. Steg nummer fyra.

Salle vaknar/jag väcker honom ur hans törnrosa sömn. Vi är nu tre mil från götet, han har sovit ca 40 mil. Bollebyggd. Salle är hungrig. Jag med. Salle mår dåligt. Han känner sig varm och omtumlad i magen. Jag tar på mig att fixa käk.
Salle: "- Fan, ta bara en korv med ingenting på. "
Jag: "- Visst, korv med allt. Ska se vad som är färdigt. "
Väl inne i butiken (salle står vid bilen och känner efter lite väl mycket) frågar jag expediten om korvarna är färdiga.
"- Nej, 30 sekunder sen är dom klara."
Jag: "- Jaha, så dom är inte klara då.... Har ni sådana där Burger Bites?"
Han: "Jadå. En?"
Jag: "- Hehe, ja, en med allt på, släng på lite Bostongurka och Räksallad också.
När jag kommer ut rycker jag på axlarna åt Salle- lite som i "sorry, det var allt som fanns..". Han tittar på mig, uppgiven som en hundvalp. Steg nummer 5.

Han tar ett bett. Sen måste han gå och spy. Mission accomplished, thank u and gooooooodnight!

Summakardemumma: Åk inte bil bakfull med mig. Det slutar med en begagnad burgerbite med allt på i buskarna bredvid en mack i Bollebyggd.

//Simon- elak . Ibland.