Det var nog lite smått stört...

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.. och vad jag egentligen skall ta med i denna bloggen.

Menhursomhelst, Göteborg under veckan. Gjorde inte så mycket. Hängde.

Jag borde nog skriva lite om hur det var när vi tittade på Timrå mot HV71 och jag piskade alla i biljard. jag borde beskriva hur vi på kvällen gick till "Diamond Dogs" (även känt som stället som serverar 3 för 1) och hur jag, när jag beställde en öl fick en halvöppnad burköl, norrlands guld. 33:a. 18 spänn. Men jag skippar den idén.

Jag borde faktiskt- FAKTISKT- beskriva om hur jag gick på stan och svor åt några ungar som visade sig vara dockor. Jag skippar mycket riktigt den idén också.

Men, NU VET JAG,jag borde verkligen skriva om att jag var ute på tisdagens och var otrevlig (inte medvetet, nota bene) mot en polares dejt. Jag hade noll koll på det själv, och det var verkligen inte min mening att skoja om att mitt mellannamn var "Narcissus" och jag bara kunde tala om och med mig själv... och med hästar... Men nä, jag tror jasg hoppar över den idén med.

Nej. Nu. Nu vet jag. Fredagens eskapader. Jag borde skriva om hur vi/jag bokade bord på en restaurang , uppe på en scen med fördragningsbara gardiner, på väg mot toaletten... hur vi drog för dessa, drygade oss, klagade på maten men lämnade mycket dricks...
Och hur vi sen gick ut. Och smygrökte på seveneleven, i deras glassdisk och korsade två dajmstrutar så att det blev "rök i dajmkrysset" eller "en "en rökare i (dajm)krysset...
och hur sen en av mina kamrater blev så frustrerad över att ha fel och förlora vid blackjackbordet, kastade markerna på dealern och skrek "DU ÄCKLAR MIG!", fick tillbaka typ 140 spänn av dealern (som dealren trodde var hans) och därmed (?) klarade sig från att bli utkastad... hur vi smög in på krogar på avenyn utan att betala för oss...Men nej, jag skiter i att skriva om det...

Nä. Jag skriver om en positiv sak. Det vcar julafton igår. Det innebär att det kommer ldrig att vara så långt kvar som det är idag. Det skriver jag om. Så är det. Hurra.

Så svårt var det ju inte.

//Simon

Välkommen till Ensamheten

Homecoming. Lite av ett amerikanskt koncept. Fast juldagen är verkligen homecoming i många städer. Folk kommer hem till sin by/ort och skryter om vad dom har uträttat i stora världen. Jag brukar komma hem i mellandagarna. Detta år gjorde jag ett annat val. Ett val som visade sig vara fel.

Jag tog ledigt för att åka hem till götet, Sveriges fram- och ras- sida som det är nu. Jag ville hälsa på min släkt och mina vänner. Släkten är det inga problem med, dom är så aktiva så. Nej, det är inte det som är självaste problemet. Inte alls.

När jag flyttade upp till Stockholm kände jag i runda tal cirka noll personer. Jag hade min mammas gamla vän Sonja, en de facto extremt rökande kvinna i 50- års åldern. Det är inget man kan hänga upp sin sociala tillvaro på. Jag har aldrig känt mig så ensam och så rädd som jag kände under mina första sex- sju månader i "storstan". Och jag som är så trevlig och social? Jag åkte inte tunnelbana, för allvarligt; gå ner i ett hål och komma upp i ett annat? Liiiiite läskigt. Och vem skulle jag åka tunnelbana till? Jag kände ju inga.

Efter månad sju blev det lite bättre. Jag vågade prata med folk, jag vågade åka...buss iallafall. Men jag var fortfarande rädd. Sen träffade jag HENNE. Oh my god. HON var söt snygg smart sexig sofistikerad självklar, så ödmjuk och såååå ovanför min liga. HON. Henne. Denna DET. Räddaren.
"Moses, Abraham och Isak i mina dar, hon har allt!" tänkte jag.

Nu när jag är i Göteborg inser jag att mina vänner har inte riktigt tid för mig. Dom kan inte bara lösgöra tid för att umgås med mig, nej, dom har andra förpliktelser.på dagen, på kvällen, på natten. En insikt som såklart gör mig besviken och nedslagen.I dessa dagar har jag känt mig som jag gjorde i Stockholm under min första tid. Det är bara jag. Roa dig så gott du kan, för det finns ingen annan som kommer att göra det åt dig. Sorry.

Hon? Denna det? Henne? Hon är tryggheten, värmen och förnuftet. Det är hon som jag ser upp till. Det är hon som är den egentliga kämpen. Hon förstår mig och talar mig tillrätta. Hon kan ta mig ibland otrevliga fasad och luckra upp det som vatten på sand, som sol på smör som ... Luleås anfall luckrar upp Fröundas försvar. Ni känner ju henne antar jag?

"Hon" heter Bella. Vi gifter oss i augusti.

Förmodligen en nyhet för er.

//Simon

Så va man 27..

Tiden går fort när man har kul. Motsatsen torde vara att den går långsamt när man har tråkigt. Det är bra. Då har jag haft kul. För vad hände med tiden?

Jobbade min sista dag igår, min födelsedag, innan semestern. JAg sa inte till någon att jag fyllde år. För varför skulle jag? När det kröp fram från en pipande Simon skulle det plingas i klockan och sjungas. Fan heller. Jag gick.

Topp 5 igår:
1)Bella.- Jag blev så uppvaktad och bortskämd så jag skäms lite. Eller nej, det gör jag verkligen inte förresten.
2) Sisters- fantastiska sångupplevelser, alltfrån Majornaklanens kör till minsta syrrans fantastiska solosång.
3) Gossele och Mammele(mina föräldrar alltså)- tvåa resp. trea i gratulationsledet- sötaste.
4) Mormor. Men jesusmosesabraham vad hon pratar högt. Folk på tunnelbanan stirrade.
5) Farmor. Hon ringde tre gånger. Hon har ju mesta kvantiteten iaf. Hon sa iofs samma sak alla gångerna. Ungeför som att se en pjäs tre gånger. Men det var också sött.

Bakläxa:
Ni som glömde´t. Min polares föredetta tjej sedan typ 5 år sen skickade ett sms. Det var imponerande. Jag glömde iofs hans födelsedag med en marginal på typ 30 dagar... Nej, jag är nog inte rätt man att kasta glas på väggarna i detta ärende skulle jag tro.

En extra bakläxa till min chef som supit bort/glömt min semester och vars minne kan behöva en gig eller två till.

Nu bär det av mot Göteborg, lite kalas och lite öl och framförallt hälsa på familjen och mina vänner; regnbågspojkarna. Nu blir det åka av! Poker på torsdag kanske?

All in!

Call?
Damn.
Fold.


//Simon. Tjugosju. fan va av.

Ny blogg uppe

Ett samarbete har inletts- Fuck it- jag drar till Sälen-. www.sealdeal.blogspot.com är adressen som gäller.
För vad är dealen med sealen? read it and weap!

Fuck it. Jag drar till Sälen.

//Simon

Nä nu jävlar din gröne fan!

Jag är så jävla less på dom här "nu ska vi fan lära känna varandra "- kedjebreven. Inte nog med att det är supertöntigt- nej, inte bara det- nu har jag noterat att min polare herr grön har börjat ragga genom dom. Hur jag upptäckte det? Läs och gråt.

OK inledningen är såhär:?
"Vad är det för färg på byxorna du har på dig?
Hans supergayiga svar: Bruna baggy manchesterbrallor, sjukt snygga sjukt sköna" Aaargh.

Vi fortsätter:
"Hårfärg?"
Hans supergayiga svar:"Vackert böljande vågigt självlockigt cendréfärgat..."AAAArgh!

Vi fortsätter:
"Ögonfärg?"
Hans supergayiga svar:"Blå, men dom kan ändra i nyans. Är det soligt och kallt är dom riktigt isblå. Sjukt snyggt om jag får säga det själv" AAAAAAAAARGH!!!!!!!!!!!!!!

Meningar som : "Solnedgång, med sällskap... Hoppas fortfarande att jag ska få uppleva det med nån jag älskar " (AAAAAAAAAAAAAAARGH), hans favoritmat är "Den jag lagar själv. E en grym kock men lagar alldeles för sällan" (aaaaaaaaaaargh)..

På frågan om han skulle vara för blyg för att bjuda ut någon har han en utläggning om hur jävla blyg han egentligen är. Låt mig säga såhär- det är ren och skär LÖGN. Alla som känner tant grön vet att så är inte fallet.

Fast värst är hans svar på frågan om han är romatisk:
"Ooh ja, laga mat tappa upp ett bad dricka lite champagne. Sen en massage. Jag fixar allt. En liten present utan anledning. Behöver inte vara nått speciellt. Bara för att visa uppskattning. Lite sånt".

Och det är här någonstans som jag får ett frispel och det blir helt tydligt för mig vad han egentligen håller på med. Han raggar som fan. Kollar hans maillista. Japp, detta är ett raggningsmail.

Fy vad lågt.


Men inte lika långt som ... glocalnet.

Men ändå... så rätt på något sätt.

Undrar varför han skickade det till mig?


//Simon

Tomten

Jaha. Då konstaterar jag att det snart är jul.

Jul är kul. Under julen brukar jag ju lägga upp en våldtäkt av dikten "tomten". Så det tänkte jag göra i dag igen.


Decembernattens köld är ej hård, molnen de gnistra och glimma.
Bonden som söker sova i enslig gård djupt under midnattstimma.
Dumpad i tidningen i sin tysta ban,
dvärgar dansar runt sin gran,
Karlsson är på taken.
Endast Simon är vaken.

Står där så ledsen vid ladgårdsdörr,
ledsen att han varit en diva,
tittar, som många gånger förr,
upp emot sin före dettas singelskiva,
tittar mot mannen med guran, som spelar moll och dur
inser att han är en lemur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en ensam Bondes underliga gåta.


Då har Lejonkungen funderat om
"jag hade nog ett minne",
Den där Johan, som
rör sig i sapnets sinne.
Genom en springa i lagens vägg
lyser månen på paggans skägg,
helt plötsligt Lars blänker,
Avgå? Inte att jag tänker.


Budskapet ljuder: "Alla ska med "
men intresset är något fruset,
"hela valrörelsen gick ju helt sned"
höres helt sakta bruset.
Göran lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar om det är någon fara,
undrar, var källan må vara.

Går till kusen för öl och sprit, ser,
hur de sunkar där inne;
Anna försöker slå en plit
säger sig tappat sitt minne;
Anna säger något med "svartskalle",
förnekar och hävdar att det är hon som blivit slagen på sin balle ,
Anna sin justitieminister känner,
de äro de bästa av vänner.

Decembernattens köld är ej hård, smogen gnistra och glimma.
Bonden som söker sova i enslig gård djupt under midnattstimma.
Dumpad i tidningen i sin tysta ban,
dvärgar dansar runt sin gran,
Ingvar Karlsson är på taken.
Endast Simon är vaken.