Det var nog lite smått stört...

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.. och vad jag egentligen skall ta med i denna bloggen.

Menhursomhelst, Göteborg under veckan. Gjorde inte så mycket. Hängde.

Jag borde nog skriva lite om hur det var när vi tittade på Timrå mot HV71 och jag piskade alla i biljard. jag borde beskriva hur vi på kvällen gick till "Diamond Dogs" (även känt som stället som serverar 3 för 1) och hur jag, när jag beställde en öl fick en halvöppnad burköl, norrlands guld. 33:a. 18 spänn. Men jag skippar den idén.

Jag borde faktiskt- FAKTISKT- beskriva om hur jag gick på stan och svor åt några ungar som visade sig vara dockor. Jag skippar mycket riktigt den idén också.

Men, NU VET JAG,jag borde verkligen skriva om att jag var ute på tisdagens och var otrevlig (inte medvetet, nota bene) mot en polares dejt. Jag hade noll koll på det själv, och det var verkligen inte min mening att skoja om att mitt mellannamn var "Narcissus" och jag bara kunde tala om och med mig själv... och med hästar... Men nä, jag tror jasg hoppar över den idén med.

Nej. Nu. Nu vet jag. Fredagens eskapader. Jag borde skriva om hur vi/jag bokade bord på en restaurang , uppe på en scen med fördragningsbara gardiner, på väg mot toaletten... hur vi drog för dessa, drygade oss, klagade på maten men lämnade mycket dricks...
Och hur vi sen gick ut. Och smygrökte på seveneleven, i deras glassdisk och korsade två dajmstrutar så att det blev "rök i dajmkrysset" eller "en "en rökare i (dajm)krysset...
och hur sen en av mina kamrater blev så frustrerad över att ha fel och förlora vid blackjackbordet, kastade markerna på dealern och skrek "DU ÄCKLAR MIG!", fick tillbaka typ 140 spänn av dealern (som dealren trodde var hans) och därmed (?) klarade sig från att bli utkastad... hur vi smög in på krogar på avenyn utan att betala för oss...Men nej, jag skiter i att skriva om det...

Nä. Jag skriver om en positiv sak. Det vcar julafton igår. Det innebär att det kommer ldrig att vara så långt kvar som det är idag. Det skriver jag om. Så är det. Hurra.

Så svårt var det ju inte.

//Simon