Tomten

Jaha. Då konstaterar jag att det snart är jul.

Jul är kul. Under julen brukar jag ju lägga upp en våldtäkt av dikten "tomten". Så det tänkte jag göra i dag igen.


Decembernattens köld är ej hård, molnen de gnistra och glimma.
Bonden som söker sova i enslig gård djupt under midnattstimma.
Dumpad i tidningen i sin tysta ban,
dvärgar dansar runt sin gran,
Karlsson är på taken.
Endast Simon är vaken.

Står där så ledsen vid ladgårdsdörr,
ledsen att han varit en diva,
tittar, som många gånger förr,
upp emot sin före dettas singelskiva,
tittar mot mannen med guran, som spelar moll och dur
inser att han är en lemur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en ensam Bondes underliga gåta.


Då har Lejonkungen funderat om
"jag hade nog ett minne",
Den där Johan, som
rör sig i sapnets sinne.
Genom en springa i lagens vägg
lyser månen på paggans skägg,
helt plötsligt Lars blänker,
Avgå? Inte att jag tänker.


Budskapet ljuder: "Alla ska med "
men intresset är något fruset,
"hela valrörelsen gick ju helt sned"
höres helt sakta bruset.
Göran lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar om det är någon fara,
undrar, var källan må vara.

Går till kusen för öl och sprit, ser,
hur de sunkar där inne;
Anna försöker slå en plit
säger sig tappat sitt minne;
Anna säger något med "svartskalle",
förnekar och hävdar att det är hon som blivit slagen på sin balle ,
Anna sin justitieminister känner,
de äro de bästa av vänner.

Decembernattens köld är ej hård, smogen gnistra och glimma.
Bonden som söker sova i enslig gård djupt under midnattstimma.
Dumpad i tidningen i sin tysta ban,
dvärgar dansar runt sin gran,
Ingvar Karlsson är på taken.
Endast Simon är vaken.