SSU och Anna Sjödin

Magnus Uggla. Så heter SSU:s stora idol. Jag tänker inte sänka mig till nivån att kommentera hennes uppförande, lämplighet och uttalande. Eller jo, det gör jag visst. Lite bakgrund för er som har guldfisksminne.

Anna Sjödin sitter som SSU:s förbundsordförande för er som har bott i en garderob de senaste dagarna. SSU har haft problem under en lång period. Anna skulle vara frälsningen. Splittringen inom förbundet har varit jättestor och när Ardalan Shekarabi vann ordförandevalet hade han uttalat inte vissa partidistrikts förtroende. Sen räknade dom medlemstal. Och sen var det en uppmärksammad affär med Ardalans redovisningar av medel. Sen drog sig Kjell Olof Feldt, då långt över 70 bast , sig ur SSU. Det var väl på tiden. Förtroendet för SSU har under de senare åren naggats lite i kanterna. Tur nu att dom har fått en kvinna av och för folket. Som styr upp. Och är folklig.

Dom gick till Kusen- crazy horse. Var fulla. Och slogs med vakten. En sån vakt som dom hade hört Uggla sjunga om . "IQ , kan räkna upp till hundra...". Inspirerade av en annan text "Varning på stan, för nu kommer vi som vart igång hela dan... vi ska supa och slåss, och ragga brudar förstås...". Tankegångarna måste varit vilda när dom gick dit kl 0100 ( alla vet ju att dom stänger kl 03, så det var väl lite slöseri med tid?!).

Och nu ska SSU, förvirrade som dom är, betala för Annas privata advokatkostnader, bara det en principdiskussion jag inte får ihop. Varför gör dom det?

Anna måste inse att detta är en strid hon inte kan vinna. Hennes motpart borde varit en stor, vit, rakad snubbe som varit fälld för misshandel ett tjugotal gånger. Nu har hon en invadrarkille, som jobbar som läkare och krogvakt, som hon påstods ha kallat för "jävla svartskalle". Anna- backa. Be om ursäkt. avgå. OCh till din fulla pressekreterare- som vars toxiner uppenbarligen inte gått ur blodet ännu - kan bara sägas- EH VAAAAAAAAA??

Avgå.
Bägge två.

//Simon

Nytt Kök- nya möjligheter!

Fantastiskt. Vi kan laga mat. Hemma. Vi kan sova. Hemma. Det är en underskattad känsla- att vara hemma hos sig själv. Få sitta i soffan och pilla sig i naveln (eller "navelen" som vissa skåningar säger). Vi har gått igenom lite teknikaliteter i vårat kök. State of the art. Finest och finest. Värt varenda öre. Säkerligen.

Sitter med den halvt om halvt ihjälbläddrade IKEAkatalogen. Min tjej har IKEAdisease, lite jåmförbart med killar som är smått ambivalenta i sin sexualitet som läser Moore. Fast ambivalensen gäller då vilka luckor man ska ha- "fuck-tom rostglasfritt" eller "avvikande från normen med spritsat glas som jag inte kommer på vad den heter -luckan" (dom vill vi inte ha by the way). Hursomhelst- vi stod och beundrade vår ugn. Provade sätta på den. Det är en såndär luftvarmsugn, eller varmluftsugn kanske? snabb som fan. Swoosh, och så hade vi nästan eldat upp instruktionsboken.

Nu spricker ni snart av nyfikenhet. Nästan hör er skrika av entusiasm: "Vilken ugn har ni? Berätta berätta, snälla fabror Simon!!!"Jo, små barn, det ska jag berätta. Vi har OBI C00. Det stämmer. The OBI. The one and only. Snackisen på golfklubben. Vi har maximala åtta (!!) funktioner. Fråga. Fråga vad som helst. Katalytisk väggpanel? Japp, den har vi. Grill? Såklart. Timer? jup. Easytronic funktion? Man är ju inte efterbliven- självklart har vi det. Snabbstart? you bet. Energiklassen?B- klass. Dgital panel? hey, släpp 70talet. Har inte alla det? Enerigåtgång- 1,5 kWh (står för "Kanske Watt i hemmet?") - i både under och överugn. ni hajjar- the shit of the shit, the goods of the gods. Top of the line. Jag är särdeles nöjd med easytronicfunktionen- ur skulle man annars överleva i dagens samhälle?

Så idag invigde vi köket. Jag lagade mat. Vad vi invigde det med? Köttbullar. Makaroner. Och ketchup, sån utan socker. Som sig bör i ett halvfärdigbyggt kök av absoluta toppklass. Tack för det, televerket!!

//Simon

jobbgrejjer och så

Jaha, så var det gjort. Offentliggjort. jag kommer, som ni förmodligen redan vet nu, att avsluta min tjänst här, där jag är f.n. Och ni fick samma mail allihopa- "ett beslut är fattat". Det var lite halvt om halvt bajsnödigt, jag vet, men annars hade jag fått skriva två mail så ni fick vara med på det bajsnödiga.

Jag har fått jättemycket positiv respons från jättemånga, betydligt fler än jag väntade mig (eftersom jag itne trodde någon skulle svara...) och det värmer ju ens feta ego. Mycket. nu kommer jag bli än mer ohanterlig i mitt narcissistiska uppträdande.

Så nu kollar jag runt på jobb. funderar lite, man ska ju aldrig vara utan alternativ liksom. Och då dyker några frågor från arbetsgivare som söker personal upp. En typisk sån fråga är "Beskriv dig själv med tre ord". jaha. Hur ärlig ska man vara? Jag ska ge några exempel:

* Jag är bäst. (sanning!)
* Ärlig, rak , rolig. (ljug såklart)
* Lögnaktig, lat och tråkig. (återigen, sanning!)
* Punktlig, fantastisk och snäll. (halvsanningar)
*Din värsta mardröm. (eh, sanning)
* Gnällig , sur gubbe (bedöm själva)
* grym, grym och elak (hehehehe)
* Jag gillar judo
* Jag åka skridskor

var ska man lägga nivån? Jag har suttit på andra sidan, som den som ställt frågan . Vid ett tillfälle fick personen ifråga en knäpp, och började prata i fulla meningar.
"jo, men jag gillar att röra på mig, vara ute i friska luften, jag gillar att sporta, jag skulle nog kanske beskriva mig som... i min familj har vi klapparna under granen, tror det var min familj som kom på det" stuket. Tillslut var jag bara tvungen att avbryta honom:
jag: "-Tre ord. Inte 128. Tre."
han:- "jaha, ok, få se"
jag: "tack, det var fyra. vi går vidare."

Det är svårt det där med jobb. Läste att över 90% av jobben inom det privata näringslivet tillsätts via kontakter. Nätverkande. Säkert sant. Då ligger jag fett risigt till.

Tre avslutande ord.
Fy fan va skönt att jag har offentliggjort mitt beslut. Det är grymmisch bananisch, som dogge skulle säga.

//Simon

Vilken skräpmorgon!

Satan i gatan och fan och hans jävla moster. Det är helt j*vla otroligt. Jag är sur, ja , man kan nog säga att jag är riktigt URSINNIG. Och vems fel är det undrar ni kanske. Ja undra på, men det är nog dessvärre mitt fel. Fan. Min mobil ringer imorse. Jag är trött. Ska sträcka mig för att stänga av den. klonk-klonk. Då trillar den fan ner bakom elementet. Jag försöker, morgontrött som jag är, pilla ut den. Nope. "Bra" tänker jag , "då går jag och duschar istället".

Jag är färdigduschad och telefonen är kvar ( vart skulle den annars vara?). MIn svärmor kommer in och är behjälplig med en galge. Jag kastar enr en bok, i tron att den ska lägga tyngd på telefonen i fallet och på så sätt tvinga ut telefonen. Det visar sig att boken låser fast telefonen.

Som om inte det var nog- bredvid mig på bussen satt en illaluktande gubbe. Som ville , hör och häpna!, samtala!!! Man blir ju förbannad för mindre.

Och tidningen var dålig.

Och Ipoden spelade kassa låtar.

Och gubben luktade.

Så nu sitter jag här. Sur. Sans mobile. Jävla skitmorgon. Inväntar bostadsrättsföreningens möte ikväll. Jippie. Hurra. Ja just den ja, den föreningen där jag lagt kanske 30 olika förslag och fått igenom ...två. Den ena var att sekreteraren skulle avsättas. Det andra har jag förträngt. Den här dagen suger.

Så. Hejdå.
/Sursimon

skolpoliser

Jag vet inte hur många som är insatta i skolpolisbracnhen. Är någon, förutom jag, insatt? Är det någon, förutom jag, som känner till de komplexa processerna som styr skolpolisernas verklighet? Är det någon, förutom jag, som har förståelse för det ultimata ansvar dom åläggs som 8-åringar av sin skola? Är det nu någon, förutom jag, som är insatt i de komplicerade regelverk som dom är satta att använda? Trodde inte det heller...

Ja , jag var skolpolis. Orange cape. Johannesskolan i Malmö. Året var 1987. Jag var 8 år fyllda. OCh hade en GRYM pondus. Sträckte jag ut armarna- då var det stopp. Sänkte jag dom, så fick folk gå. Och så hälsade vi på alla poliser som körde förbi.- "hejhej, kollega" brukade jag alltid skrika. Och så fick man komma in lite senare till lektionerna. Efter passet fick vi varm choklad. Vi var COPS. Typ.

Så kommer jag gående från mina svärisars port. Vad lyser där borta om inte ett par skolpoliser?? Leendes går jag bort, jag ville verifiera deras kompetens såklart, och möts av 11-12 åringar. Vad i helvete är det här? Det ska ju vara små skitungar, alltså riktigt små jävlar, som står och sträcker ut. Lite som jag; sådär obnoxious halvsöta, men grymma. Nu möts jag av tre brudar som snackar smink. What the f**k?! Ägna er åt trafiken. Nej just det. Det behöver ni inte, ni har ju trafikljus...Det är mer än vad vi hade vi Johannesskolan.

Nej, det var verkligen bättre förr. Då skolpoliserna fick slita. Då huvudämnet i diskussionerna med skolpoliskollegorna var något i stil med hundraser, och knappast smink.

Idag gör f.ö. /förhoppningsvis JudoJuden sin andra träning. Dräkt är hämtad (av tjejn, inte frivilligt) så nu söker jag bara en filmare till ikväll...

ChoppChopp!
//simon a.k.a skolpolisen a.k.a JudoJuden

Köket och dess konsekvenser

Vi bygger om. eller vi och vi, vi har beställt ett nytt kök från IKEA. Med nya vitvaror och hela rasket. Så det är ju fantastiskt roligt. Och hantverkaren jobbar på. Och vi monterar moduler och annat junk som kan tänkas underlätta. Men, och det finns förvisso många men- men detta "men"et är det största, vi måste bo hös mina svärföräldrar.

Mina svärföräldrar är riktigt riktigt trevliga. Och riktigt snälla. På alla sätt och vis. Ha det i baktanke. Mina svärföräldrar är det inget fel på. Absolut inte.

Problemet är att vi måste verkligen bo där. Och jag tycker inte det känns så... bekvämt. andra rutiner. Katten måste vara på plats. Kattlådan. Tassa på tårna. Ligga och undra på natten om man kan gå på toa eller om det stör för mycket. visa att man vill hjälpa till. respektera alla de andra som man helt plötsligt ingår i något form av 70talskollektiv. Vattna blommorna. Ni förstårantar jag. Det är inte riktigt bekvämt att vara gäst i en boendeform.

Så, efter en middag fick jag lite halvnog, eller ville ha lite miljöombyte, så jag bestämde mig på att haka på min kamrat YODA HOE (kul namn va??!!!) och Ingo (MOHAHAHAHAHAHAHA). Sådär lite impulsivt. Och "halvgalet". Vi blir alltid fulla när vi är ute av ngn konstig anledning.

Och när man umgås med "halvgalna" idioter så går man till Crazy horse. Vilket vi gjorde. Och gissa vem som blev förbannad när han upptäckte att priset hade höjts från 19 spänn ölen till 29?? Utsugare! Parasiter! Vi sitter där och pimplar öl i godan ro , snackar skit i allmänhet och haussar oss själva i synnerhet. Sen får vi den briljanta idén- vi ska ju vidare.

Vi bestämmer oss för kungsgatan. Vi är på stureplan, vid kungsgatans fot såattsäga. Vi ska upp till ett ställe som ligger bredvid Kickis. Avståndet är ungefär, i göteborgsmått, som mellan Café Napoleon till valand. Vi tar taxi. Konstaterar att det stället vi skulle gått på hade aslång kö. Att vi kanske trots allt var för gamla för Kickis. Att vi kanske skuklle gå till typ undici , som ligger bredvid Crazy Horse, istället. Så vi gör det. tar taxi igen. Undicivakten berättar att det är abonnerat under kvällen. Så vad gör en idiot? Vi sätter oss på crazyhorse. igen. 120 spänn plus 60 till i garderoben kostade vår utflykt. Men det var värt det?! Eller så var det kanske inte det. Nej, det var det nog inte. Men roligt?! Nej, inte det heller... Det var..lärorikt. Eller bara halvgalet? Nåväl, jag åkte "hem" till mina svärföräldrar. Klockan var 04000...

Och katten. Som mjauade. Och avslöjade mig i min sena hemkomst. tack. Schysst katt. verkligen .Lojal och så. dagen efter? Ja, då monterade vi skåp. Med viss brist på entusiasm. Kan man säga...Vi syns på Kusen, mitt andra/tredje hem....

//Simon

Nytt år och sånt

Jaha, det var ju trevligt. Ett nytt år. En kort resumé; Vi hade en egen kock (tackar, det smakade utsökt!), en egen diskmaskin (tackar herr och tant brun, inte en pinal på golvet), en nyårsbebis som åt kex (uttalas "chex)...och en avdäckad morsa. Vi hade allt. Och jag tänkte rekonstruera vår diskussion om just KEX.

Glöm argumentet "undantag som bkräftar regeln" ok? Om du uttalar med hårt "K" kommer du bli besviken. Vill du inte ha en smäll i det svenska språket föreslår jag att du hoppas över denna texten. Men innan du läser- lova först, läsa sen. ok??

Nu ska farbror Simon ha en liten liten kurs i svenska kallad; Språka på svenska med judojuden".

Våra vokaler i svenskan delas upp i hårda och mjuka vokaler. Kommer ni ihåg det från grundskolan ( ja , så här jävla enkelt är det!).

Hårda vokalerna är : AOUÅ
Mjuka vokalerna är : E I Y Ä Ö

Är ni med? För nyutkomna bebisar som tillkommit så diskuterar vi svenska språket, saker ni lär er när ni är SJU år!!!!
Och SAOL kan ni glömma, dom är konflikträdda och har definitivt fel gällande detta. Ok?

Konsonanten "K" uttalas olika framför olika vokaler; inför hårda uttalas det hårt:
Kaka, koka, kuk, kåk, kåt, kanske, kul, kusligt, kår, kora, kura, karl, kar, kåda, kola (som i knäck-kola, ej IMPORTERAT utan KONSTRUERAT), kusk, kapa, kal, konsonanten- ja, ni har hajjat galoppen med dom HÅRDA vokalerna??

Över till de mjuka- Konsonanten "K" uttalas mjukt frmaför mjuka vokaler. Ni kommer ihåg dom mjuka? Bra, då ska jag exemplifiera:

Kök, kiosk, kyl, kila, kittla, kitt, kärlek, kela, kik, kikna, kärlkramp, kära, kyrka (ja grabbar, på göteborgska får man applicera "körka" på denna regel också), kött, köra, kört, körtel, kypare...har ag glömt något... ja, KEX!

Kan vi nu, utan något jävla gömma sig bakom SAOLs feghet eller "undantaget som bekräftar regeln", konstatera att kex uttalas mjukt eftersom vokalen är mjuk? Vaddå "nä"? Är du dum på rikigt? Utvecklingsförstörd? Begåvningssvag?

Och mamma- det var några dagar sen, inte på moses tid som jag skrev senast. Svårt med begrepp om tid och rum månne??

//Simon- vinnare av diskussionen