Gangsta in suit

Ibland förvånas man över sig själv. Som jag gör. Jag blir förvånad över vissa saker tex hur likgiltig jag är inför allsvenskan men hur arg jag egentligen blir när mitt lag förlorar. Hur likgiltig jag är inför att Zlatan blev hemskickad från landslaget men hur förvånad jag blir när jag oroar mig för bojkott.

Detta är en sådan förvåning.

Jag gillar att lyssna på musik. All musik. Nja, inte all kanske, inte technodunk men resten. I like. Allt från Rolling stones till Eminem.

Men.

Förra veckan var jag på konferens. Ni vet en såndär "jag är så viktig för jag har kostym och slips på mig" konferens. På vägen dit värmde jag upp mig själv. I kostym såklart.

Jag går mot hotellet, halvt om halvt gangstaviftandes med mina pek- och långfingrar ihopsatta till Dead Prez "Fuck the law".

"... burn the prisons...fuck the contract..... Fuck the highschool.. fuck the system.. fuck the police.... kiss my blackass.. hang the lawyers...

You wonder why you feel like fuck the law?
You wonder why you riding on the walls?
You wonder why you burn this city down?...."

Sen kommer jag på mig själv. Jag är framme. Jag står i hotell-lobbyn, halvblundar. Svart kostym. Blå skjorta. Svart slips. Svänger med fingrarna. Känner mig gangsta´. Öppnar ögonen. Möts av andra konferensdeltagare samt receptionsdiskens smått förvånande uppsyn.

Gör om. Gör rätt. Gör för all del inte detta själva.

/Simon the gangsta