Glassbilshämnden

För ett tag sedan var jag på väg till jobbet. Jag jobbar ju stundtals skiftpass, och just denna vackra soliga vårdag hade började jag jobbet 1130. Perfekt för en isespresso on the go som vi säger i storstan. Efter detta fantastiska inköp gick jag i godan ro bakom KTH uppmot fiskartorspvägen, bakom där jag hade min 25årsfest ni vet.

Helt plötsligt, som en vältränad spetznatz kommer dagens maskirovka- från ingenstans dyker den upp och bara är där. Glassbilen. Med sin skräniga melodi i mitt öra. Dududududududududuuddu DUdu DUdu DUDU. Och chockad som jag blev spillde jag ut heeela min isespresso på min ljusa skjorta och fick snällt gå hem och byta om. Och glassbilsföraren och HEMJÄVLAGLASS lär ju ha garvat länge länge.

Men precis som i Trissreklamen. Plötsligt händer det. Plötsligt dyker det där oooomöjliga upp.

Nu senast i Göteborg hände det. Jag sitter med fyra passagerare på väg ut till att fira midsommar(just det ämnet låter jag vara i år). Dom sitter där och leker bak i bilen, medan jag smider planer. Längst upp på backen står en fjunig hemglasssnubbe. Och spelar oskyldig. Men jag vet bättre.

Så utan förvarning , i höjd med att han ska sälja sitt glasspaket till en tioårig "oskyldig" ( jag vill hellre skriva "medbrottsling" men då får jag nog en massa hatmejl) kille, fullkomligt ställer jag mig på tutan. TUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT!!!
Killen tappar glasspaketet. Medbrottslingen gråter. Och jag garvar mitt elakaste garv. Hämnden är ljud!

Mina passagerare har noll medkänsla för mig.

Men jag... jag känner en stark känsla. Plötsligt händer det. Vissa vinner miljoner. Jag får skrämma skiten ur en hemglassrepresentant. Hurra!!!

//Simon