Bitterhetens topp

Där står man. Stolt. Och bitter. Såklart. Varför? Jo, jag var på IKEA igår. Jo, det är sant. Och ja, för er som inte vet det; jag hatar IKEA. Inte bara huset IKEA eller möblerna (för dom brukar kunna bli snygga) utan hela företeelsen med IKEA. Sitta och skruva, alla skrikande barnfamiljer (jo, familjerna är ett skrikande väsen i sig), tanterna som rammar ens vagn, som snår ens grejer framför näsan på en, bära tunga saker, mäta, fixa in det i bilen, ögonmått etcetc. Hursom- IKEA igår;

Vi sitter i kö i stockholm i en timme. Kanske en och en halv, för påfarter och avfarter är sådär planerade inne i stan. Vi kommer ut. Ska äta lite IKEAiansk mat. Köttbullar. Dom smakar väl sådär. Vi går och köper soffa. Bokhylla. Mattor. Blommor (fråga mig inte varför, det var inte m,itt initiativ liksom), hurtsar, kuddar etcetc. En del får man hämta i "hämta -själv-lager-din - late-fan-vi-kan-inte-göra-allt -åt-dig", där allt finns på hyllor. Hursom, dom är på väg och stänga. När IKEA stänger så låter dom allt och alla i varuhuset veta detta. "Vi stänger nu om 30 min. Vi stänger nu om 25 min. Vi stänger nu om 20 min..." etcetc var femte minut. En grej, som man kanske om man är känslig, kan uppleva som JÄVLIGT stressande.

Vi är nere på du får plocka självlagret. Våra två grejer vi skulle ha är slut. Såklart. Men där var vårt kompletterande skrivbord. Gud så skönt. Jaja, vi tar den där hurtsen istället. Jaja, ok.

Vi betalar kalaset. Jag får nästan en hjärtattack när jag ser summan, och kontrollerar och ifrågasätter kvittot. "Vad är detta? Varför står det ingenting?" Sen blir man upplyst om att allting står ÖVER summan. Ah. ok. Ja, den har vi köpt. Jaha, den med. Köpte vi två sånna kuddar?ok. jaja. Ja, den har vi väl också köpt. Blommor? Vi har inte köpt blommor. Jo, det har vi tydligen. Jaha, ja då stämmer det väl.

Vi går ner och hämtar ut soffan. Den var stor. Skitstor. Jag måttar lite med ögonen, nickar: Den ska nog gå in i bilen.

Ok. Stopp här nu. Om jag frågar er- en soffa, typ standardstorlek. Går den in i en Toyota Corolla, -92? Chansa? Jag såg ändå soffan och gjorde bedömningen att "jo, det går nog. " Bra.

Klockan är 2000. IKEA stänger. Vi viker ner ryggarna på sätena i bilen. Inte en chans. Vi får inte hem soffan, eller bokhyllan heller. Dom är för långa. Och soffan är för hög. Och för bred. Inte en challe. Som tur är får vi tag på såndär hemleverans. 500 spänn till. Den kommer ikväll.

Väl hemma. Vi bär in grejerna. Jag ska åka och leta parkeringsplats. I innerstan i Stockholm. kl 22 på en vardag. Tror ni att det finns många kvar då? nä. Finns det inte. 2230 hittar jag en "parkeringsplats". Eller ja, det är ju lastzon men här i stockholm är det tydligen parkeringsplats också. Det funkar. Kommer hem och min sambom är i full gång med montera det andra skrivbordet (vi ska ha två på rad...). Hon är grymmans bananer min tjej. Hon kan sånt med montera och så. Svär inte ett endaste ord. Hade jag gjort.

Allt blir färdigmonterat och så. Skrivbordet-upp. Tror ni inte då att det saknas några centimetj*vlar? Borden får inte plats. Om man inte var bitter förr- vad tror ni att man är nu?

Vi skiter i det. Vi går och lägger oss. Funderar om man ska ta och "yxa till det lite snabbt", som Martin "hurtis" Timell skulle sagt. den här farsen kommer med all sannolikhet att fortsätta. Vi ska ju montera soffan idag.

//Simon- bittrare än vanligt.