Je suis un...

Så mycket man är. Männsika. Man. Djur. Norm. Exnorm. Antinorm. Abnorm.Avvikande men ändå inte avvikande från normen.

Roks är roliga att lyssna och se på. Om inte annat så är det en fröjd att läsa utdrag ur deras styrelseprotokoll. Och hur deras styrelse verkar toppstyra organisationen

"Hittills har sju medlemsjourer formellt begärt ett extra årsmöte. Det krävs en tredjedel av jourerna, annars ligger beslutet hos styrelsen. Och styrelsen beslutade enhälligt i helgen att avvisa kravet. Styrelsen uttalar sitt fulla stöd för Ireen von Wachenfeldt. Dessutom hotar en majoritet av styrelseledamöterna med att avgå, om det blir ett extra årsmöte." (dagens svd.se)

Varför gör dom det? Har dom något att frukta vid en ny årsstämma? Har dom inte rent mjöl i bagaget? Och om styrelsen beslutar att man har fullt förtroende för ordföranden, då har väl hela organisationen det?

"Ireen har fortsatt förtroende hos våra samarbetspartners såsom regering, riksdag och myndigheter" står det i ett av protokollen. Det vet dom därför att dom har gjort:
1) en fråga till samtliga riskdagsledamöter eller majoriteten
2) frågat regeringen (Orback säger nada, han överlåter det till organisationerna) ?
3) Tillfrågat myndigheter (vilka det nu må vara)?

öh...nej. tror jag inte. I så fall skulle väl det vara grymma nyheter som skulle täcka alla förstasidor? "ROKS STORT FÖRTRROENDE HOS RIKSDAGEN!"

Jag tror att ROKS lever i en värld och vi andra lever i en annan. Där man är främst människa och inte "djur" pga sin penis och pung. För även om "vi" män är att likställas med djur; andas vi inte samma luft? Går vi inte på samma gator? Drabbas vi inte av samma sjukdomar? Om man skadar oss, blöder vi då inte samma sorts blod? Kan vi inte känna samma känslor som kärlek, vrede, glädje, saknad, sorg, frustration, engagemang, irritation och lättnad? Kan vi inte prata och göra oss förstådda? Är vi mindre värda för att vi är djur i Ireen von Wachenfeldts ögon? Och är inte det för sorgligt?

Dessa uttalanden som representerar en förvriden och trångsynt organisation, toppstyrd därpå, hör mer hemma hos den gamle Adolf och hans polare Il Duce än i någon form av jämställdhetsarbete inom en demokrati. Normen- det är jag. En människa.

Redan Shylock på sin tid visste vad han pratade om. Och han var ändå bara påhittad. Av Shakespeare. På 1500-talet.

//Simon