Portugal - del 1

Jo, det var så här. Världsmästerskapen i naivitet startades på min födelsedag. Ett halvår innan fotbollsEM i Portugal. Jag har berättat för många om vad som hände men hela tiden tappar jag bitar som är små guldkorn. Hur som helst, på en restaurang i Stockholm satt vi sex personer, tre par. Och någon frågade vad vi skulle göra under sommaren.
"- äh, vi ska inte göra så mycket. Hade iofs varit grymt att åka till Portugal sa jag. "
"- ja där är det fint" sa min tjej.
Jag menade fotbollen. Det gjorde inte hon. Men snabbt konstaterades det att det var fotbollen som i så fall skulle vara målet. Efter en stunds diskussion kom det ultimata förslaget upp.
"-Vi åker alla sex i en husbil. Då får vi logi, matlagningsmöjligheter och transport i ett. Och så får vi se Europa?!". Där och då började VM i naivitet.

Vi skulle låna en killes pappas husbil. problemet var att detta par hoppade ganska snart av resan. Kvar var vi fyra pers, varav två med körkort. Men vi satte ut en annons i Göteborgsposten.
"HUSBIL HYRES AV SKÖTSAMT PAR"- typ. Och vi fick napp, av Elmer. Elmer har byggt husbilar själv i trettio år. Han hade två stycken. Det skiljde tvåtusen mellan den grymma och den mindre grymma, samt sex år i modell. Vi tog den billigaste, -94:an.

Och så köpte vi biljetter via UEFAs hemsida- fungerade skitbra. Biljetterna kunde spåras hela tiden. UEFA var stabila. Måste man ändå säga.

Vi tog ut den billigaste, snabbaste vägen på michelins hemsida (vafan, gratisreklam? jag skickar fakturorna!), det skulle bara ta en vecka typ. Snabbt, kan man tycka.

Tiden fram till redan var rätt lugn. Vi var spända, alla hade tagit semester och vi skulle fara den 7 juni. Vi hämtade husbilen den sjätte juni.

Den sjätte juni var vi hemma hos min morbror som firade femtio år ( den fysiska åldern, den mentala är betydligt lägre). Ryktet spred sig snabbt om att vi skulle husbila ner till Portugal. min familj och min morbrors familj var inte direkt överlyckliga över idén. Dom undrade varför vi inte flög och tog in på hotell. Varför vi skulle köra 350 mil för en fotbollsmatch. Och sen hem igen. Dom fattade ju noll- det var ju helt uppenbart. Alla andra, som var husbilsfantaster, frågade vilken väg vi skulle köra, kom med besservissiga tips och var allmönt överlägsna.

Vi fick två tips av alla:
1) Ta in på Camping, rån är vanligt på vägarna. Stå inte på en parkering.
2) åk inte genom Paris, undvik Paris.

Jaja. Nu har ni en bakgrund. Vi tyckte vi var överlägsna. Det här skulle vara en barnlek för en som kört till Kiruna från Stockholm. Gjort lumpen. Jobbat för kapitalet. Hur svårt kan det vara?

Vi åkte tidigt på morgonen. Mamma körde oss till husbilen, märkbart oroad.
"- Har ni allt? Ingenting gömt- ingenting glömt? Biljetter? Pass? Pengar? kort? Mobiler? Glöm inte din boll Schimmale" (Schimmale- "lilla Simon" på jiddische- sånt man kallar små, små barn).

Vi började åka. Persiennen längst bak pajade när vi skulle backa ut men det löste sig. En annan persienn gick inte att få ner.

"Skit i det, nu drar vi. Jag kan lösa det sen med mitt nyinköpta multiverktyg. "

Bilen kändes bra. Gick fint. Kom till Kungsbacka. Allt bra. Vi var på väg. Det vi inte visste var vilken j*vla resa det skulle bli.

Jag stannar här. Annars blir det för mycket på en gång.

//Schimmale