skadeglädje är underbart

Skadeglädje. Så vackert. Så underbart. Så förrädiskt. jag ska ge ett exempel.Vi jobbade och hade träff i lördags. En kille är supersjuk, Stål. Han är riktigt förkyld. Såklart man är skadeglad.
jag : "- Hahahaha, din sjuke jävel, det är inte det minsta synd om dig, HAHAHAHA!"
stål: "- Tror jag smittar fortfarande.."
Jag: " Vaddå, med din spetälska eller? HAHAHAHHA!"
Sen blev jag förkyld i söndags. Jävla Stål. Jävla skadeglädje.

Ni följer OS? Jo, ja, lite ibland sådär. Kommer inte handla om Sveriges förlust mot Ryssland. Nä, om den smått obskyra sporten Boardercross. Snowbord och slalom i paralellgrej någ sånt. i damernas gren finns, eller fanns det, en tjej som kallades för Lucky Lindsey. Nåja.

Lindsey kommer till final. Två av fyra faller, så antingen guld eller silver som gäller. Hon kör på , hittar en fin linje och leder. De sista tre meterna vill Lindsey bjuda på ett snyggt hopp ( en tailgrab såg det ut som). Hon faller. Förlorar guldet. Vinner silver. Och skadeglädjen är total.

Har ni hört uttrycket "second place- first loser"? Nåja, Lindsey kan ju alltid "Nöja sig med en OS medalj". Eller hur?! HAHAHAHAHAHHA!

Jag har bytt till damhockey. Kommentatorerna är oroliga för att damerna är öertända. Dom är grymma. 2-2 står det nu mot favorittippade USA. Kim är grym i målet. Backarna försöker (till skillnad från herrarna..) och, hör och häpna, forwardsen VILL något. Dom ÅKER faktiskt skridskor. Kors i taket. Jaja, dom lär ju åka på spö ändå. Men det är kul att dom inte ger upp. Aldrig ger upp. Lär av dem, Lindsey. Så kanske det går bättre nästa gång.

//Simon