Gottepåse

Kom så gottar vi oss. I sorg. I saknad. Idag är det halvår sen tunamin. Kom så river vi upp sår. Kom alla medier i Sverige; kom så sliter vi upp det sår efter tsunamin som finns i svenska folkets ryggrad. Och gottar oss. I sorg och saknad. Häller i lite grovsalt när vi ändå håller på.

Överallt i dagens tidningar finns det ena knäcket efter det andra. Somslår och piskar, river upp, rör om och tillochmed debatterar om huvurvida sorgen finns eller inte. JAg tycker någonstans att man inte behöver fira halvårsdagen. Bara för att. Vaddå- gotta sig? Riva ner sig i misären? Få gråta ut?

Jag kan ärligt säga att jag inte hade refekterat över att tsunamin var ett halvår sen. Inte för att jag har glömt katastrofen, nej det sitter fastetsat i minnet, utan för att jag hade inte haft stenkoll på det. Men tack för påminnelsen.

Att försöka sälja lösnummer på död och förstörelse känns lite främmande för mig. Jag tycker det är smutsigt. Privat. Vem kan väcka mest empati hos läsarna? Vem har den mest sorgsna artikeln? Vilken journalist kan få flest folk att gråta? Vilken tidning kan sälja mest på sorg och saknad?

Fyfan. Vidirigt. Äckligt. Och ärligt talat, med handen på hjärtat; vem hade firat halvårsdagen utan mediala påminnelsen?

nej, idag kommer jag att endast läsa om varför Brasilien slog Tyskland i federations cup- det är mer intressant!

//Simon