synagoga och annat junk

Alltså, det här med andlighet- det är inget för mig. Men om mamma ber mig går jag till synagogan. Såklart.Och mamma ber mig följa med. Man säger ju inte nej till morsan, då är du ju dum. Så vi diskuterar på fredagen, vid lunch ungefär, allt som skall hända under den kommande helgen.
Mamma:"- Man får ha på sig vad som helst i synagogan. Men inte jeans, gud gillar inte jeans."
Jag: "- Då kan gud ta sig i röven för jag har bara jeans."
Mamma: "- Nämen SIMON. Så får man inte säga!!!"
Jag: "- F´låt."

Fredagkvällen kommer och jag och mina kompisar skall gå ut. Ni vet, fjårtisgänget. Jag har varit sjuk hela veckan (så sjuk som bara en ynklig kille i yngre medelåldern kan bli) och känner mig sådär men ok, vi rockar på, det ska bli kul.

Jag resonerar med fest som jag gör med sport. Det är en kamp. En närkamp. Och går man inte in 100% i en närkamp så blir man skadad. Samma sak med fest; går du inte in med inställningen att du ska ha kul... har du inte kul. Ungeför så. Fast mer nyanserat. Men så ändå.

Vi börjar med en förfest. Sen går vi till afterwork. Två för en. Lite Jack, lite Longislandsicetea, och sen ... ja, det går som det alltid gör. Men ingen spydde, vad jag vet.

Jag och en kompis delar taxi hem. Jag nyser som en kastrull. Min nyvunna iranska taxichauffrsvän ger mig en klementin.
"- Du äta viamin. Ät nu." Och jag käkar. Kommer hem vid 0530 kanske, jag är inte säker. kanske 06, men inte senare än så.

"DUNKDUNKDUNK!!!" Mamma och Pappa, vars lägenhet jag sover över i under besöket, väcker mig. "UPP NU!!" klockan är runt 8. Och nej, det är itne kul. Till Synagogan. Helvete.

Jag tror att jag fortfarande kan ha varit i något (sömn-) drucket tillstånd i "gogan" för jag är skitpigg. Mår lite dåligt, men det går bra. Är pigg. Är observant, som vanligt!, och gör följande observation i gogan;

Framför mig står två män, runt 65-70 år. Båda har varsen bönebok och varsen "De fem moseböckerna". Enda skillnaden är att den ena har den röda varianten, som kom på 80talet. Den andra har en blå. Den med den blåa vänder sig till den med den röda och ställer följande fråga;
"- Har inte du den nyaste upplagan?"

ok. Stopp här nu ett jävla litet tag. Vad sa han. Om den senaste upplagan? Jag kan vara riktigt mycket ute och cykla, och rätta mig då för f*n, men såvitt jag vet har texten varit densamma i sisådär en två-tretusen år. Minst. Och den nya upplagan, den är den där dom har bytt färgen. Indexeringen är densamma, samma verser, samma ord, men framsidan är blå. Quelle difference!!!Merförsäljning? You bet. Statusbaserade böneböcker? Jajamensan. Fånigt? Döm själv.

Klart man ska ha det senaste. Annars är man ju fett ute. Och vem vill vara ute? Ingen. Så skaffa en blå bönebok. Fort.//Simon